Det var iskallt ute och jag var löjligt nervös. So far verkade det lakritsälskande rödskägget vara riktigt lovande. Jag hade fått ett sista minuten-tips av dejtingexperten jag delade rum med i kollektivet, så jag var några minuter sen när jag gick upp för trapporna vid St Eriksplan (man skulle se till att komma sist – att stå och vänta var för nervöst, plus att man då inte behövde bekymra sig om hur eller exakt var man skulle stå).
Så klev jag upp för det sista trappsteget och ut i kylan. Han var kortare än vad jag hade förväntat mig och hade DIF-halsduk. Hm. Men hans ögon var lika blå och snälla som på bilden och han verkade upprymd och glad. Det gjorde mig glad.
Vi hamnade på Gotcha, en pytteliten restaurang på Gästrikegatan, i ett litet rum som vi delade med Mauro & Plura. Minns att jag tyckte att det var lite skämmigt och att jag hoppades att de inte skulle förstå att det var första gången vi träffades.
Jag hade en t-shirt med patronbälte-tryck och han hade en Lacoste-piké. Vi drack öl och han berättade roliga historier om kollegor och kunder på stället han praktiserade på. Han pluggade till apotekare och jag fattade inte riktigt varför man ville göra det, men vågade inte fråga. Och så pratade vi om min galna bostadskarriär och drack mer öl. Och rökte. Och jag skrattade mycket och tyckte att han var bra och fin.
Många öl senare var vi tillbaka nere i tunnelbanan och innan det blev konstigt kramade vi varann snabbt hejdå och hoppade på varsitt tåg i olika riktning.
Fin start ändå.